Historien om Amalia Eriksson

Den 6 oktober 1809 vigdes hovslagare Jonas Lundström och pigan Katarina Hagen Andersdotter i Kristina Församling i Jönköping. De fick 6 barn tillsammans. Amalia föddes som fjärde barnet i skaran den 8 november 1824.

Amalia med dottern Ida

Vid 10 års ålder blir Amalia lämnad ensam då både hennes föräldrar, syskon och hela hennes övriga släkt dör i den koleraepidemi som härjade under 30-talet.

1852 då Amalia var 28 år, får hon plats som piga hos förste lantmätaren, tillika historieforskaren Johan Allvin och hans hustru, som då var bosatta i Jönköping.

När Amalia var 31 år flyttar familjen Allvin till Gränna. Nu träffar hon skräddaren och änkemannen Anders Eriksson, dåvarande ägare till södra tullstugan. De ingår äktenskap 1857 och året därpå föder Amalia tvillingar, men de ena flickebarnet är dödfött. Vid denna tidpunkt är hennes make Anders svårt sjuk i rödsot (dysenteri) och avlider 1 vecka efter hennes förlossning. Hon blir på nytt lämnad ensam med sin lilla Ida. ”Ingen är så ensam som jag” lär hon ofta ha sagt till sin dotter.

Karamelltillverkning är en av de första branscherna, där kvinnor kunde bli egna företagare. Amalia var både en duktig bröd- och karamellbagerska och när nu näringsfriheten infördes i mitten av 1800-talet såg hon sin chans att försörja sig själv och dottern Ida. Hon anhåller därför hos magistraten om tillstånd att idka ”bagerihantering af gröfre och finare sorter” samt baka polkagrisar. 1859 fick hon sitt tillstånd.

”Sa´de va´gresar eller pluttar?”

Amalia började sin tillverkning i köket innanför hotellreceptionen. Hon bakade inte bara polkagrisar utan många andra slag av karameller som hon placerade på brickor i finrummet innanför, eller i byrålådor, i väntan på försäljning. Polkagrisar i form av käppar gjordes till en början endast till helger och högtidsdagar. Hennes kunder fick alltid höra ”sa de va gresar eller pluttar?”.

Men det Amalia egentligen tyckte bäst om var att tillverka bröllops- och begravningskonfekt. Affärerna gick bra och Amalia blev smått förmögen på sin tillverkning och hon kom att beskrivas som kanske den viktigaste kvinnan i staden.

För sitt geniala drag inom sötsaksbranchen fick hon 1915 besök av kronprinsparet Gustav Adolf och Margaretha. Samma år besöktes hon även av hertigparet Prins Carl och Prinsessan Ingeborg med döttrarna Märta och Astrid.

Amalia lever kvar

74 år efter sin död, alltså 1997, den 7 juni, blev Amalia hedrad med en bronsstaty i Södra Parken utanför hotellet. Varje år delar man ut det s.k. Amaliapriset och sedan något år delas även gesällbrev ut till "nybakade" polkagrisbagare.

Idag kan man hitta polkagrisar lite varstans i världen och de är en av Sveriges mest välkända souvenirer. "Att 10 miljoner polkagrisstänger bakas för hand per år i Gränna är antagligen i underkant" står det att läsa i Göteborgs-Posten den 19 oktober 1996. Det lär inte ha blivit färre med åren. Tänk om Amalia och Ida kunde stiga ned från sin himmel och se vad deras ”gresar och pluttar” har ställt till med.

Ibland undrar vi om hon inte kommit ner från sin himmel, är i huset och rättar oss. Dörren mellan köket och finrummet skall bara vara stängd! Annars slås den igen, ofta hårt!