År 1859 hyrs fastigheten av nyblivna änkan Amalia Eriksson och sin nyfödda lilla dotter Ida för 12kr per år. I hopp om att kunna försörja sig ansöker Amalia till magistraten om att få idka "bagerihantering af gröfre och finare sorter". Hon får sitt tillstånd och börjar samma år sin tillverkning i hotellets nuvarande restaurangkök. Försäljningen av sina varor hade hon i sitt finrum -idag hotellets restaurang, där sortimentet prydligt visades upp i vackra skåp och byråer.